29:onde Januari

Måndag. Den absolut roligaste dagen i veckan efter tisdag.

Efter att ha bojkottat skoldagen i fredags så drogs jag med på Eriks försök till att samla ihop någon form av hockeylag och tackla varandra nere på Trollbäckens IP. Ärligt, jag kan verkligen inte åka skridskor och utöver det så hatar jag att frysa. Men uppenbarligen var jag inte den enda där som knappt kunde röra mig på isen så jag packade på mig kläder och käkade en snabb McDonald´s middag i baksätet på Mickes bil. Jag var faktiskt superladdad och såg fram emot att få fler blåmärken än vad jag någonsin haft förrut. Men halvvägs ut ur bilen hade jag redan förfrusit tår och fingrar och fick spendera kvällen inne på Hanvikens klubbcafeteria tillsammans med alla hockeyföräldrar. Vilken besvikelse. Men för tillfället var jag glad bara jag fick tina upp. Btw så fotade jag mina fingrar, verkligen ingen vacker syn. Fan vilken vekling man är. Men Anton gav mig värme genom te och kärlek hela kvällen.

Och på lördagen lagade vi middag hemma hos Jossan och drack massa vin, dränkte oss i torrschampo och jaa.. slog tårna i tröskeln. Tur att dom inte var frusna då för då hade dom gått av. Tove var kär och Viccan söt. Sen bar det av till Tiamo och kvällen slutade med lite för mycket alkohol men med mycket underbart umgänge.

Tänkt på Jossan i dagarna. Allt blir bra snart

Så lärde Ante mig hur man lyfte skrot på gymmet igår. Det är ju en hel vetenskap det där, men ack så underhållande. Jag lyckades stolt lyfta 20 kg i bänkpress, dvs stången utan några vikter på. Hm. Sen tog jag ut mig totalt på någon form av konditionsmaskin. Jag kände mig som dom där på Tv-shop, dock utan det där konstgjorda leendet på läpparna.


Liv

fgs

Time passes, people move. Like a rivers flow, it never ends.

Snar framtid

Ny termin. Den.. nånting Januari. Vilket datum är det idag?


Allting börjar om på nytt tänkte jag skriva men det gör det ju inte alls. Det fortsätter. Om några veckor börjar jag jobba igen, i ångestlokalen med fula gardiner och jag blir tvungen att slänga mig ut från gitarrlektionen för att hinna till centrum på tio minuter en termin till. Btw så bönade och bad jag till våran lärare i början av hösten för att få byta tid för att jag redan bokat in arbete efter skolan på måndagar men det gick absolut inte det var den enda möjligheten som fanns så jag fick illa bita ihop och helt enkelt stressa på måndagar. Fine lixom, det har funkat. Så fick jag reda på för några veckor sedan att den andra gruppen bytt tid till fredagar (sen när fick han en lucka där tycker man?) enbart av anledningen att dom har så lång håltimme innan. What the fuck? Den är enbart en halvtimme längre än våran! Men nej jag får både håltimme och stress. TACK!

Men det var inte alls det jag tänkte skriva om egentligen. Jag börjar arbeta igen om några veckor vilket även innebär en massa tid framför pianot. Rast + piano = bra. Jag får helt enkelt överrösta den hemska dansbandsmusiken som dånar från lokalen bredvid med någonting som faktiskt är vackert på riktigt ^^ I samband med hela börja jobba igen grejen så har vi också konserten på stora scenen i centrum. Ingen kondensatormick innebär ingen romanssång ingen opera ingen barock, vilket leder mig enbart till att ta tag i musikalmusiken en vända till. Och i övermorgon ska vi ha valt låt. Hjälp!


Sopranpredikningar

- Jaha så du är sångerska?
- Mmm..
- Så du ska bli Sveriges nya popstjärna eller? Har du planer på att söka till Idol?

OMG. Antar att Händel och Vivaldi vänder sig i sina gravar. Troligtvis kan jag inte ens räkna på fingrarna hur många gånger jag har fått frågan om jag ska ställa upp i Idol och man har småskrattat lite och harklat sig (innerst inne suckat djupt) och mumlat någon ting i stil med att; Njaa... jag håller inte riktigt på med den formen av musik. Men eftersom alla vet att pop och rock är den enda musiken som exiserar och att Darin är så cool så brukar man bara få en skeptiskt blick tillbaka och motfrågan; Nehe? Vad håller du på med då? Och hur ödmjuk man än försöker låta så blir det alltid någonting i form med; KLASSISKT DIN OBILDADE JÄVEL OCH DARIN ÄR INTE ALLS COOL.

Hamnade i någon liknande form av diskussion med min frisör för någon månad sedan. Men det var bara att le och nicka när hon berättade om att hon hade haft drömmar om att bli popstjärna, (jag menar.. vem har inte det lixom? när man var nio).

Btw har jag läst mig till att en solist sopran förväntas kunna ta höga C (trestrukna, 1046,4 svängningar per sekund) i full röst för att kunna visa att man har ett fullt register. Hej och hå. Nya mål, någon?
 
Beundransvärt: Sångerskan Mariah Carey har med hjälp av flöjtrösten (whistle register) lyckats ta fyrstrukna giss. Vill någon ha mer inspiration (sopraner såklart) så lyssna på operaarian O Zittre Nicht, Mein Lieber So (vet inte vad den heter på svenska/engelska) från Mozarts Trollflöjten (Die Zauberflöte).

Januari

       

Vinter(?)promenad, TV-spel och öppen eld.

Om jag hade den tiden

Jag önskar att veckan hade några fler dagar. Då skulle jag spela piano i timmar, lära mig alla dom dom där låtarna som fortfarande ligger orörda. Läsa ur dom där böckerna som fortfarande står kvar i butiken. Spela tills fingrarna går av sig självt även på högerhanden. Jag skulle skriva så mycket ny musik, inspireras och testa nytt. Utvecklas. Skapa någonting genialt och lära mig noter på gehör och inte behöva tänka i intervaller. Jag skulle skriva klart allt det där som jag påbörjat.

Så skulle jag skaffa en unghäst och påminnas om allt det där som jag tappat. Allt det där som bara är minnen. Börja tävla igen. Jag skulle ha den tiden.

Jag tänker på er ibland.

Göra saker som är bra som att bli politiskt engagerad och ringa till alla jag känner och fråga hur dom mår. Arbeta som volontär på en konvalescentstall eller på ett hundhem.

Men egentligen handlar det enbart om prioriteringar.