...

Är det så fel att längta?

Är det så fel att längta?


Helgen


Oj nu har jag inte skrivit på länge, ärligt talat så har jag knappt haft tid. Det var nästan över två veckor sen nu som jag tog mig tid vid datorn. Det händer så mycket att man inte riktigt hänger med i svängarna.

Varit på landet med Tove, vandrat på Elmsta natta och spekulerat i våningsängen, och sen vi kom hem i Lördags så har det varit fullt upp med party samma kväll och grillfest igår. Så det har varit trevligt, jag önskar bara att jag mått bättre den här helgen. Men hälsan har inte riktigt varit med mig på flera veckor nu. Jag hade i alla fall sett fram emot att få springa igår så fort solen gått ner, vare sig det var grillfest eller inte. Så jag snörade på mig skorna när vi kom hem och jag kunde inte låta bli att längta till hösten, när jag kan springa när som helst på dygnet genom en röd skogen och över fallna löv. Men tills dess får jag nöja mig med egna små midnattslopp.

Nu ska jag i alla fall dra på mig de tunnaste kläderna jag har så jag inte smälter och promenera med Ossian runt Enskede. Och ikväll hoppas jag på att få träffa mina änglar ^^

Varför ?

Jag är så trött på allt prat om hur man ska vara och inte. Vad som är rätt och vad som är fel. Alla regler, alla oskriva lagar. Allting som gör mig galen. Allting som gjort mig galen i år. Det är slut med det nu, jag orkar inte mer. För det finns inte en människa i hela universum som jag kan vara bättre än mig själv.

Tyck så. Tänk så. Se ut så. Varför måste allting ha en mall? Det driver mig till vansinne. Det gör så ont. Allt prat om att stå för sina åsikter, ta ingen skit och ha sin personliga stil verkar bara gälla människor med extrema åsikter och alternativ klädsmak. Förstår ni inte att vi andra också har någonting som vi måste stå för varenda dag? Jag är en tönt i dina ögon, som inte lyssnar på metal eller synth utan är såld på balett och musikal. Det måste jag stå för varje dag. Jag är en skam för kvinnligheten i många feministers ögon, som rakar mig under armarna och sminkar mig varje morgon. Det måste jag stå för varje dag. Jag har ingen personlighet enligt dig, som inte klär mig alternativt utan föredrar enkelt och klassiskt. Väljer att se ut precis som alla andra i dina ögon. Det måste jag stå för varje dag.

Töntig bland folk som är extrema
Opersonlig bland folk som är alternativa
Fåfäng på fel sätt bland folk som är fåfänga på rätt sätt

Tyck så. Men jag har aldrig ändrat mig en dag för er. Jag är och kommer alltid att vara fel i dina ögon. Det måste jag stå för varje dag.

Ändå så är jag tvungen att försvara er gång på gång mot min stilrena familj och mina trångsynta vänner. Mota bort deras fördomar och få dom att förstå alla är så olika. Men dom kommer nog aldrig förstå hur vi tänker.

Extrem bland folk som är konservativa
Konstig bland folk som är trångsynta
För lite fåfäng bland människor som är fåfänga

Förstår ni inte att vi alla har någonting som vi måste stå för, trots svåra motgångar, varje dag?

Morgonhumör

Så drack jag för mycket ännu en kväll. Hallelulja.

Vaknade upp i en soffa och undrade vad gör jag här. Hasat mig upp för trappan och slängt mig på Toves säng. Nästan vaknat. Tofflat oss ner till restaurangen på Strandtorget och ätit frukost. Tofflat tillbaka och slängt oss på Toves säng. Ont har jag och hemma är jag nu och är någon här eller? Nej, inte en kotte trots att mamma och Frederik skulle komma hem från Spanien inatt. Ringer och får höra your call is being forwarded.. bla bla bla bla. Mmmhmm? Men... vart är dom?

Måste upp till apoteket och hämta ut min p-stav men jag har inga pengar. Jag är pank. Inte ett öre äger jag. Vart tog dom vägen? Pengar och alkohol är någonting som jag verkligen inte kan hantera. Och absolut inte i kombination med varandra. Två månader utan en krona blir straffet för slöseri. Jag erkänner mig skyldig.

Men bortskämd som jag ibland unnas vara så ska pappa köpa en ny mobiltelefon till mig i morgon. Det ska bli trevligt.  Samtidigt som min höginkomsttagande pojkvän har lovat att bjuda mig på Gröna Lund när solen står som högst och sockervadden är som kladdigast. Ibland förtjänar man att skämmas bort. Även om det kanske inte är fallet just nu. Hmm.

Det känns inte som att jag lyckas skriva något vettigt och jag borde sova bort mig ruset en timme till.

Every need has an ego to feed.

Kinne Vedum

Kinne Vedum



Tomhet

Kom hem från Anton för ett tag sedan och sitter åter igen med en stor kopp te och en filt, som alltid när vädret är såhär förjävligt. Ätit Marianne till frukost (godisarna alltså) och funderar på om jag kanske borde få i mig någonting mer näringsrikt nu när klockan ändå börjar dra sig mot fyra. Lovat mig själv att springa idag. Sen ska vi på fest ikväll tydligen, det blir troligtvis ingen höjdare men det skadar aldrig att kolla förbi. Jag är inte på humör för redlösa fyllor och spyor ikväll igen.

Det känns som att jag inte har kunnat skriva någonting på länge nu. Så många tankar och funderingar men jag kan inte formulera, inte skriva ner. Som om mina fingrar vore förlamade. Kanske att jag har förlorat förmågan att kunna skriva överhuvudtaget, efter alla år. Alla dikter, artiklar, noveller, dagböcker.

"Att skriva är ju inte din starka sida, Sandra."

Nej åtminstone så har jag tappat ambitionerna sedan du sa så. Dumma kossa.

Grillfesten i Onsdags blev inte som jag förväntat mig. Trots att vi grillade mashmallows, borrade ner fötterna i sanden och skrattade åt saker som bara vi skrattar åt så kändes allting ändå så tomt. Jag förstår inte vad det är som har känts så otroligt fel dom senaste dagarna. Ingenting är ju fel.

Det är bara så mycket känslor just nu. Tanken på att inte få vara med dig Anton gör mig galen, att det inte skulle vara du och jag. Dom känslorna tar kål på mig. Men du säger att jag aldrig får tänka så och jag försöker, jag gör verkligen det. Jag vill bara att dom ska försvinna. Tankarna. Jag vill inte tänka på varför, ifrågasätta, fundera. Jag vill bara leva. Att det ska vara du och jag jämt.

Grillfest vid Strandbadet ikväll !

Vi har laddat upp med:

- En grill såklart
- Filtar
- Sallad och fruktcocktail
- Ölspel
- Djungelolja (mot mygg och skit)
- Falcon
- Mashmallows (hur stavas det egentligen?)

Jag hoppas på att det ska bli en utav de bästa kvällarna på länge. Vågar du slå vad?

Anton mitt hjärta

Jag önskar att alla andra kunde se på vårat förhållande så som du och jag gör. Vi kan gå genom eld tillsammans.

Tro på oss.

Tankar om alkohol

Fest i Slottsparken igår. Folköl igen, provade nicotinfritt snus och skrattade väldigt mycket.

Men jag vet faktiskt inte, jag önskar att jag kunde kontrollera mitt drickande mycket mera. Jag tänker hela tiden att jag egentligen inte bör dricka ikväll alls för jag vet om hur det brukar bli. Men samtidigt så vet jag hur tillbakadragen jag kan bli som nykter. Jag tänker att det räcker med några öl, bara så jag vågar vara social. Sen vet jag inte vad som händer, jag vet verkligen inte.

En barnmorska på undomsmottagningen sa till mig för några år sedan att det antagligen tar väldigt lång tid för alkoholen att komma ut i mitt blod, och att det är därför som jag kan ha så svårt att bedömma hur mycket jag har och kan dricka. Men det låter så enkelt. Varför har jag inte under alla år lärt mig det då?

Jag är väl dum. Jag förstår inte.

Vixxo o Sandroo

Vixxo o Sandroo
Nu kände jag att det var dags för en glad bild.