Sandra

Idag är en sån där helvetes dag igen, och inte enbart för att det är en obeskrivligt tung dag, utan även för jag är medveten om att morgondagen kommer att bli ännu värre. I min depseration försökte jag finna en ljuspunkt någonstans, bara några minuter där jag skulle få andas och börja om. Men det fanns dessvärre inte. Inte förren i morgon klockan 20.30 kommer jag att få tio minuter över. Torsdag tills jag får en timma.

Och det är tillfällen som dom här som man bara behöver få beklaga sig och höra någon säga att det är tungt ibland. Men det jag får höra är alltid att det är bara att bita ihop. Min mamma är expert på att påminna mig om att livet är hårt ibland (no shit). Jag är glad över att ha någon som får ner än på jorden ibland, men ibland vill man bara höra lite medlidande.

- Jaa fy fan vad tungt.

Bita ihop är jag tillräckligt bra på ändå.