Struktur
Filt, te och fredagskväll. Så som det ska vara. Ingen radio, ingen TV. Ingen tvättmaskin och ingen diskmaskin och inga öppna fönster som kan påminna mig om allt som finns utanför. Det är underligt egentligen hur ett par så tunna glasskivor kan avskilja hela världen. Stänga ute kyla, oljud och korsdrag. Flygplan, motorvägen, kedjerökande grannar och fotsteg. Nej, här finns bara vacuum. Och tankar. Och tanjentbord. Och en filt och te såklart.
Jag vet inte om det är jag som börjar få struktur på mina tankar eller om det mina tankar som börjar få struktur på mig. Eller om det egentligen inte ens finns någonting som kan kallas struktur just nu över huvudtaget. Allt jag håller i mina händer formas till fyrkanter, högar med böcker och papper och texter och allting jag rör vid verkar organiseras utan vidare eftertankte. Det håller mig på banan bland allt kaotiskt. Och ändå kan jag känna lycka, sedan jag lärde mig att blicka längre bort än allting som är här och nu. Lärde mig att känna djupare än just nu och lärde mig att längta längre än tills i morgon.
Känslor är som stormvindar som man inte får grepp om innan dom är över och då känner man sig ändå redan omtumlad. Så ofta man önskar att man kunde kontrollera, agera meterolog.