Sandra

Sympati är ingenting som vi borde känna för de som ändå verkar ha det så väl ställt. Nej, sympati är till för samhällets utstötta, de ensamma, tiggandes. De som livnär sig människans oändliga naivitet. De som har insett att tårar betyder mer än blickar. Att ord betyder mer än tystnad. För det är det som vi blir tillsagda som vi tror på. För det är väl så människan alltid har fungerat, dumdristigt trott på att det är det som vi ser som existerar. Suprise! I got news for you. Det vi ser existrerar inte alltid och det vi blundar för är mer än vi någonsin kan tänka oss.

Så äcklad över människans sjukliga dumhet. Så hemskt förbannad och frustrerad över den falska och absurda värld vi lever i och jag kan inte ens räkna alla gånger som jag önskat att jag vore någon annanstans. Bort från våran sjuka värld där den som tar är den som får och den som ger är den som glöms. Jag fortsätter att tro och hoppas på att förtroende och godhet inte går att stjälas, men för varje dag som jag lever och verkar mellan denna himmel och jord så tappar jag det hoppet mer och mer på grund den ytlighet som människan verkar vilja hålla fast vid.

Du inspirerade till det här inlägget och jag kommer att fortsätta att bli spyfärdig varenda gång du öppnar munnen och gör ljud ifrån dig och varje gång du ler. För du står för all den form av falskhet som jag föraktar.