Du
Visst saknar jag dig, jag skulle ljuga om jag sa någonting annat. Dig och allt som vi gjorde dom där åren som egentligen var dom värsta i mitt liv men samtidigt dom allra bästa tack vare dig. Du var mitt allt då. Den enda som förstod och den enda som lyssnade, den enda som verkligen brydde sig. Då kunde jag inte förstå hur jag någonsin skulle kunna ta ett endaste andetag utan dig. Klara en endaste dag utan dig.
Det har gått så många dagar nu.
Jag saknar så mycket att få prata i telefon i timtal med dig om allting som egentligen inte är viktigt, sitta i fönsterkarmen och röka och spionera på grannarna på andra sidan Hagagatan, lyssna på dålig musik och dricka vin framför TV:n och kolla på naturprogram. Du var så duktig på att torka bort mina tårar och pudra över ränderna som dom lämnade efter sig och du sa alltid att han var en idiot som inte förtjänade mig. Du hade rätt. Du hade ofta rätt.
Kommer du ihåg när vi var små och lekte indiander och fångade spigg i din pappas hatt och badade i sågspånshögen på sågverket och tjuvrökte ute på ängen och du skar dig på vassen nere vid viken. Samma vik där du några år senare träffade du vet han? Bell jag skulle kunna döda för att få uppleva dom där åren med dig igen. Jag saknar dig så det gör ont. Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden och rätta till allting som gick fel där i slutet men jag har insett att det inte hade spelat någon roll, jag hade ändå aldrig kunnat ändra på dina beslut. Jag önskar bara att jag hade kunnat ändra mina. Men det går inte nu.
Ingenting är som det var då.
Det har gått så många dagar nu.
Jag saknar så mycket att få prata i telefon i timtal med dig om allting som egentligen inte är viktigt, sitta i fönsterkarmen och röka och spionera på grannarna på andra sidan Hagagatan, lyssna på dålig musik och dricka vin framför TV:n och kolla på naturprogram. Du var så duktig på att torka bort mina tårar och pudra över ränderna som dom lämnade efter sig och du sa alltid att han var en idiot som inte förtjänade mig. Du hade rätt. Du hade ofta rätt.
Kommer du ihåg när vi var små och lekte indiander och fångade spigg i din pappas hatt och badade i sågspånshögen på sågverket och tjuvrökte ute på ängen och du skar dig på vassen nere vid viken. Samma vik där du några år senare träffade du vet han? Bell jag skulle kunna döda för att få uppleva dom där åren med dig igen. Jag saknar dig så det gör ont. Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden och rätta till allting som gick fel där i slutet men jag har insett att det inte hade spelat någon roll, jag hade ändå aldrig kunnat ändra på dina beslut. Jag önskar bara att jag hade kunnat ändra mina. Men det går inte nu.
Ingenting är som det var då.
Kommentarer
Trackback