Längtan

Ibland bara brister det. Jag försöker att hålla mig borta från gamla foton, från tävlingar som går på tv och från annonser som får mig att tänka. Jag försöker att inte se, att inte förstå hur mycket det egentligen betyder. Ignonerar. Men saknaden tränger sig ut genom fingertopparna på en. Och ibland bara brister det.

Saknaden efter sadeltvål och nysmörjda stigläder, efter lukten av nyvägda höpåsar och dom där värdelösa morötterna som alltid möglade men som man köpte ändå. Till och med efter betfor. Saknaden efter nyryktad vinterpäls under handflatorna och mjuka näsborrar som blåste så varm luft. Nyfikenheten. Rytmiken av varenda steg, så alldeles perfekt mot torvunderlaget som alltid slog upp och smutsade ner strykkapporna. Höststigar. Sommarängar.

Kanske är det det där med tiden som får mig att backa, som får mig att inbilla mig själv att det ändå inte betyder så mycket. Men egentligen spelar det ingen roll varför när saker och ting ser ut som dom gör idag. Jag bara önskar att jag kunde sluta tänka, sluta påminnas. För oavsett hur mycket jag älskar det, så kommer ändå vara tvungen att gömma gamla foton, byta kanal och undvika annonser. Ignorera.


För det går inte just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback