Perfektionism
Det är underligt hur så många målar upp bilden av att noggranhet är så fel, och att perfektionism är någonting som är negativt. Tråkigt, stelt, opersonligt och sjukligt. Jag är ingen naiv människa, perfekthet finns inte i mina ögon heller. Men jag har ingenting emot att sträva efter det.
Det sägs att personer som har behov av att ha det städat runtomkring sig har det stökigt innombords, medan personer som kan hantera kaos har en inre harmoni. Jag kan mycket väl tänka mig att det stämmer, men man bör nog vara väldigt noggran med att skilja på behov och vilja. Jag har inget behov av perfektionism, men jag har en vilja efter det. Jag kan hantera kaos men jag gör det ogärna.
Kan ni se skillnaden?
Men folk verkar vilja tro att pedantiska människor och perfektionister har antingen en ond hemlighet dold någonstans eller har en allvarlig psykisk störning. Som Stepford fruarna eller Bree Van De Kamp. För välordnade, vackra, pedantiska, perfekta människor kan väl inte innerst inne vara lyckliga. Eller? Alla människor måste ju ha brister? Och det klart, men det är ju en jäkla stor skillnad på brister och brister. Att strunta i disken, slänga kläderna på golvet, låta bli att dusha eller att ha en mördad make i källaren.
Tycker inte ni?
Det är ganska komiskt (eller sorgligt jag vet inte) hur folk alltid ska leta fel på varandra. Och hittar man inget fel alls så tänker man "Hon kan nog inte vara riktigt lyckligt ändå". ^^ Allting blir så patetiskt när man sätter perspektiv på det. Och meningar som:
- Jag skulle nog ändå inte vilja vara sådär smal
- Hon går säkert på bantningspiller
- Dom tycker bara om henne därför att bla bla...
.... är inte heller allt för ovanliga. Yeah right ^^
Jag erkänner mig skyldig till att slänga kläderna på golvet tidvis och att defenitivt aldrig orka tvätta dom, att inte orka sminka mig ordentligt varje dag och att jag har slitna toppar och inte har klippt håret på månader. Så snälla tro inte att jag egentligen går på piller eller skär mig i hemlighet eller att jag egentligen är riktigt riktigt riktigt olycklig innerst inne. För jag tycker bara om när saker och ting är snyggt. Det är allt.
Det sägs att personer som har behov av att ha det städat runtomkring sig har det stökigt innombords, medan personer som kan hantera kaos har en inre harmoni. Jag kan mycket väl tänka mig att det stämmer, men man bör nog vara väldigt noggran med att skilja på behov och vilja. Jag har inget behov av perfektionism, men jag har en vilja efter det. Jag kan hantera kaos men jag gör det ogärna.
Kan ni se skillnaden?
Men folk verkar vilja tro att pedantiska människor och perfektionister har antingen en ond hemlighet dold någonstans eller har en allvarlig psykisk störning. Som Stepford fruarna eller Bree Van De Kamp. För välordnade, vackra, pedantiska, perfekta människor kan väl inte innerst inne vara lyckliga. Eller? Alla människor måste ju ha brister? Och det klart, men det är ju en jäkla stor skillnad på brister och brister. Att strunta i disken, slänga kläderna på golvet, låta bli att dusha eller att ha en mördad make i källaren.
Tycker inte ni?
Det är ganska komiskt (eller sorgligt jag vet inte) hur folk alltid ska leta fel på varandra. Och hittar man inget fel alls så tänker man "Hon kan nog inte vara riktigt lyckligt ändå". ^^ Allting blir så patetiskt när man sätter perspektiv på det. Och meningar som:
- Jag skulle nog ändå inte vilja vara sådär smal
- Hon går säkert på bantningspiller
- Dom tycker bara om henne därför att bla bla...
.... är inte heller allt för ovanliga. Yeah right ^^
Jag erkänner mig skyldig till att slänga kläderna på golvet tidvis och att defenitivt aldrig orka tvätta dom, att inte orka sminka mig ordentligt varje dag och att jag har slitna toppar och inte har klippt håret på månader. Så snälla tro inte att jag egentligen går på piller eller skär mig i hemlighet eller att jag egentligen är riktigt riktigt riktigt olycklig innerst inne. För jag tycker bara om när saker och ting är snyggt. Det är allt.
Kommentarer
Trackback