Revolution
Jag har egentligen inga tankar idag. Eller alldeles för många så att jag inte kan urskilja dem. Jag vet inte.
Jag är så trött. Så otroligt trött på alla idioter som inte vill låta mig vara ifred. Jag är en idiotmagnet. Just nu vill jag bara vara ifred, gå i ide. Jag är trött på människor och hur vi fungerar. Jag fungerar hellre inte alls än att fungera sådär. Som människor gör. Ytliga och egocentriska och trångsynta. Fan vad trött jag är.
Jag får så väldigt ofta höra att jag aldrig blir arg och jag vet inte hur det är med det där. Jag tror att det är för att jag själv hatar när människor blir arga och negativa och griniga i onödan. Men gör inte misstaget att tro inte att jag inte brinner inombords. Som helveteselden själv och det finns en hel del människor jag gärna skulle grilla där. Jag vet inte om jag är egentligen arg eller bara besviken på hur allting fungerar. Besviken på att inte en enda levande själ kan leva upp till mina förväntningar. Att alltid behöva bli besviken eller sårad eller rentav äcklad. Jag kräver faktiskt inte mycket, och ändå så blir det alltid detsamma. Det är rentav patetiskt.
Vad är det som händer egentligen? Vad har jag missat?
Om någon bara någongång kunde se längre, förbi en massa mascara och in i ögonen. Höra mer än vad som sägs. Läsa mellan raderna. Se varandra.
När slutade vi se varandra?
Jag är så trött. Så otroligt trött på alla idioter som inte vill låta mig vara ifred. Jag är en idiotmagnet. Just nu vill jag bara vara ifred, gå i ide. Jag är trött på människor och hur vi fungerar. Jag fungerar hellre inte alls än att fungera sådär. Som människor gör. Ytliga och egocentriska och trångsynta. Fan vad trött jag är.
Jag får så väldigt ofta höra att jag aldrig blir arg och jag vet inte hur det är med det där. Jag tror att det är för att jag själv hatar när människor blir arga och negativa och griniga i onödan. Men gör inte misstaget att tro inte att jag inte brinner inombords. Som helveteselden själv och det finns en hel del människor jag gärna skulle grilla där. Jag vet inte om jag är egentligen arg eller bara besviken på hur allting fungerar. Besviken på att inte en enda levande själ kan leva upp till mina förväntningar. Att alltid behöva bli besviken eller sårad eller rentav äcklad. Jag kräver faktiskt inte mycket, och ändå så blir det alltid detsamma. Det är rentav patetiskt.
Vad är det som händer egentligen? Vad har jag missat?
Om någon bara någongång kunde se längre, förbi en massa mascara och in i ögonen. Höra mer än vad som sägs. Läsa mellan raderna. Se varandra.
När slutade vi se varandra?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du tar orden ur munnen på mig ! TRÖTT PÅ IDIOTER!
Postat av: Tove
Du tar orden ur munnen på mig ! TRÖTT PÅ IDIOTER!
Trackback