Dagarna går
För att sammanfatta dom senaste dygnen så har jag:
- Druckit Jokk och citron drinkar hemma hos Tommie
- Fastnat med ögonfransarna i ögonfransböjaren
- Arbetat timtal med jobbigt historia arbete och krigat med skrivaren
- Köpt nya jeans i storlek ingen existens alls
- Ätit Belgisk choklad
- Druckit vanijte och pussat på Anton
- Jobbat och förargat mig över vår hemska lokal
Jag ska:
- Jobba i morgon och fortsätta förarga mig över våran lokal och kanske fundera på att göra något åt den.
- Fortsätta pussa på Anton om exakt 10 sekunder
Du
Visst saknar jag dig, jag skulle ljuga om jag sa någonting annat. Dig och allt som vi gjorde dom där åren som egentligen var dom värsta i mitt liv men samtidigt dom allra bästa tack vare dig. Du var mitt allt då. Den enda som förstod och den enda som lyssnade, den enda som verkligen brydde sig. Då kunde jag inte förstå hur jag någonsin skulle kunna ta ett endaste andetag utan dig. Klara en endaste dag utan dig.
Det har gått så många dagar nu.
Jag saknar så mycket att få prata i telefon i timtal med dig om allting som egentligen inte är viktigt, sitta i fönsterkarmen och röka och spionera på grannarna på andra sidan Hagagatan, lyssna på dålig musik och dricka vin framför TV:n och kolla på naturprogram. Du var så duktig på att torka bort mina tårar och pudra över ränderna som dom lämnade efter sig och du sa alltid att han var en idiot som inte förtjänade mig. Du hade rätt. Du hade ofta rätt.
Kommer du ihåg när vi var små och lekte indiander och fångade spigg i din pappas hatt och badade i sågspånshögen på sågverket och tjuvrökte ute på ängen och du skar dig på vassen nere vid viken. Samma vik där du några år senare träffade du vet han? Bell jag skulle kunna döda för att få uppleva dom där åren med dig igen. Jag saknar dig så det gör ont. Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden och rätta till allting som gick fel där i slutet men jag har insett att det inte hade spelat någon roll, jag hade ändå aldrig kunnat ändra på dina beslut. Jag önskar bara att jag hade kunnat ändra mina. Men det går inte nu.
Ingenting är som det var då.
Det har gått så många dagar nu.
Jag saknar så mycket att få prata i telefon i timtal med dig om allting som egentligen inte är viktigt, sitta i fönsterkarmen och röka och spionera på grannarna på andra sidan Hagagatan, lyssna på dålig musik och dricka vin framför TV:n och kolla på naturprogram. Du var så duktig på att torka bort mina tårar och pudra över ränderna som dom lämnade efter sig och du sa alltid att han var en idiot som inte förtjänade mig. Du hade rätt. Du hade ofta rätt.
Kommer du ihåg när vi var små och lekte indiander och fångade spigg i din pappas hatt och badade i sågspånshögen på sågverket och tjuvrökte ute på ängen och du skar dig på vassen nere vid viken. Samma vik där du några år senare träffade du vet han? Bell jag skulle kunna döda för att få uppleva dom där åren med dig igen. Jag saknar dig så det gör ont. Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden och rätta till allting som gick fel där i slutet men jag har insett att det inte hade spelat någon roll, jag hade ändå aldrig kunnat ändra på dina beslut. Jag önskar bara att jag hade kunnat ändra mina. Men det går inte nu.
Ingenting är som det var då.
Revolution
Jag har egentligen inga tankar idag. Eller alldeles för många så att jag inte kan urskilja dem. Jag vet inte.
Jag är så trött. Så otroligt trött på alla idioter som inte vill låta mig vara ifred. Jag är en idiotmagnet. Just nu vill jag bara vara ifred, gå i ide. Jag är trött på människor och hur vi fungerar. Jag fungerar hellre inte alls än att fungera sådär. Som människor gör. Ytliga och egocentriska och trångsynta. Fan vad trött jag är.
Jag får så väldigt ofta höra att jag aldrig blir arg och jag vet inte hur det är med det där. Jag tror att det är för att jag själv hatar när människor blir arga och negativa och griniga i onödan. Men gör inte misstaget att tro inte att jag inte brinner inombords. Som helveteselden själv och det finns en hel del människor jag gärna skulle grilla där. Jag vet inte om jag är egentligen arg eller bara besviken på hur allting fungerar. Besviken på att inte en enda levande själ kan leva upp till mina förväntningar. Att alltid behöva bli besviken eller sårad eller rentav äcklad. Jag kräver faktiskt inte mycket, och ändå så blir det alltid detsamma. Det är rentav patetiskt.
Vad är det som händer egentligen? Vad har jag missat?
Om någon bara någongång kunde se längre, förbi en massa mascara och in i ögonen. Höra mer än vad som sägs. Läsa mellan raderna. Se varandra.
När slutade vi se varandra?
Jag är så trött. Så otroligt trött på alla idioter som inte vill låta mig vara ifred. Jag är en idiotmagnet. Just nu vill jag bara vara ifred, gå i ide. Jag är trött på människor och hur vi fungerar. Jag fungerar hellre inte alls än att fungera sådär. Som människor gör. Ytliga och egocentriska och trångsynta. Fan vad trött jag är.
Jag får så väldigt ofta höra att jag aldrig blir arg och jag vet inte hur det är med det där. Jag tror att det är för att jag själv hatar när människor blir arga och negativa och griniga i onödan. Men gör inte misstaget att tro inte att jag inte brinner inombords. Som helveteselden själv och det finns en hel del människor jag gärna skulle grilla där. Jag vet inte om jag är egentligen arg eller bara besviken på hur allting fungerar. Besviken på att inte en enda levande själ kan leva upp till mina förväntningar. Att alltid behöva bli besviken eller sårad eller rentav äcklad. Jag kräver faktiskt inte mycket, och ändå så blir det alltid detsamma. Det är rentav patetiskt.
Vad är det som händer egentligen? Vad har jag missat?
Om någon bara någongång kunde se längre, förbi en massa mascara och in i ögonen. Höra mer än vad som sägs. Läsa mellan raderna. Se varandra.
När slutade vi se varandra?
Foton
I den här villan på Urbergsvägen växte jag upp.
Den finns någonstans där inne i alla fall...
Den finns någonstans där inne i alla fall...
Ridskolan ute på Farstanäset och vid Långsjöbadet
Och skogen och hemvägen och pinnen som faktiskt är en larv
September
Måndag kväll. Jag har inte ens hunnit stanna upp och andas den här helgen, men den har varit otrolig. Plötsligt känns det som om det var minst en vecka sedan jag vistades i skolans kalla lokaler. (Förrutom det faktum att jag faktiskt var där idag, men bortsett från det.) Igår kändes det så.
Vi var och festade hemma hos Tommie i Fredags ärligt talat så hade jag tappat lusten totalt för helgfyllor och spillda ölbrukar, men fredags kväll fick mig verkligen att påminnas om hur kul det faktiskt kan vara. Öl är kul. Tondöva människor är kul. Det var faktiskt länge sedan jag skrattade så sjukt mycket. Och dansade. Och åt glass.
Och på Lördagsmorgonen började jag förstå hur allting börjar falla på plats. Jag har sagt upp mig på jobbet. Hallelulja! Det innebar faktiskt inte bara att jag var tvungen att ta mig igenom den där jobbiga säga upp sig fasen utan även att jag faktiskt inte behöver jobba där mer och att jag kan ägna mig åt det jobb som jag vill; att ha mina gitarrelever! Jag har även räknat ut min lön, det var också kul ^^
Kvällen ägnade jag och Anton med en massa kuddar och filtar på min balkong med te och vattenpipa och ljus. Tiden står stilla när jag är med honom. Eller så flyger den iväg, jag vet inte.
På Söndagen bestämde vi oss för att cykla till Huddinge, jag har så länge velat visa honom stället där jag växte upp. Hur som helst så hamnade vi i Gubbängen av någon anledning och då tänkte jag att vi lika gärna kunde cykla förbi gamla stallet i Farsta på vägen och så blev det. Sedan plöjde vi gamla dagis, skolor, villor och badplatser i Huddinge och vi måste ha cyklat flera mil den dagen. Fem timmar cyklade vi i alla fall ^^ Och solen strålade.
Och nu orkar jag verkligen inte skriva mer..
Vi var och festade hemma hos Tommie i Fredags ärligt talat så hade jag tappat lusten totalt för helgfyllor och spillda ölbrukar, men fredags kväll fick mig verkligen att påminnas om hur kul det faktiskt kan vara. Öl är kul. Tondöva människor är kul. Det var faktiskt länge sedan jag skrattade så sjukt mycket. Och dansade. Och åt glass.
Och på Lördagsmorgonen började jag förstå hur allting börjar falla på plats. Jag har sagt upp mig på jobbet. Hallelulja! Det innebar faktiskt inte bara att jag var tvungen att ta mig igenom den där jobbiga säga upp sig fasen utan även att jag faktiskt inte behöver jobba där mer och att jag kan ägna mig åt det jobb som jag vill; att ha mina gitarrelever! Jag har även räknat ut min lön, det var också kul ^^
Kvällen ägnade jag och Anton med en massa kuddar och filtar på min balkong med te och vattenpipa och ljus. Tiden står stilla när jag är med honom. Eller så flyger den iväg, jag vet inte.
På Söndagen bestämde vi oss för att cykla till Huddinge, jag har så länge velat visa honom stället där jag växte upp. Hur som helst så hamnade vi i Gubbängen av någon anledning och då tänkte jag att vi lika gärna kunde cykla förbi gamla stallet i Farsta på vägen och så blev det. Sedan plöjde vi gamla dagis, skolor, villor och badplatser i Huddinge och vi måste ha cyklat flera mil den dagen. Fem timmar cyklade vi i alla fall ^^ Och solen strålade.
Och nu orkar jag verkligen inte skriva mer..
Längtan
Ibland bara brister det. Jag försöker att hålla mig borta från gamla foton, från tävlingar som går på tv och från annonser som får mig att tänka. Jag försöker att inte se, att inte förstå hur mycket det egentligen betyder. Ignonerar. Men saknaden tränger sig ut genom fingertopparna på en. Och ibland bara brister det.
Saknaden efter sadeltvål och nysmörjda stigläder, efter lukten av nyvägda höpåsar och dom där värdelösa morötterna som alltid möglade men som man köpte ändå. Till och med efter betfor. Saknaden efter nyryktad vinterpäls under handflatorna och mjuka näsborrar som blåste så varm luft. Nyfikenheten. Rytmiken av varenda steg, så alldeles perfekt mot torvunderlaget som alltid slog upp och smutsade ner strykkapporna. Höststigar. Sommarängar.
Kanske är det det där med tiden som får mig att backa, som får mig att inbilla mig själv att det ändå inte betyder så mycket. Men egentligen spelar det ingen roll varför när saker och ting ser ut som dom gör idag. Jag bara önskar att jag kunde sluta tänka, sluta påminnas. För oavsett hur mycket jag älskar det, så kommer ändå vara tvungen att gömma gamla foton, byta kanal och undvika annonser. Ignorera.
För det går inte just nu.
Saknaden efter sadeltvål och nysmörjda stigläder, efter lukten av nyvägda höpåsar och dom där värdelösa morötterna som alltid möglade men som man köpte ändå. Till och med efter betfor. Saknaden efter nyryktad vinterpäls under handflatorna och mjuka näsborrar som blåste så varm luft. Nyfikenheten. Rytmiken av varenda steg, så alldeles perfekt mot torvunderlaget som alltid slog upp och smutsade ner strykkapporna. Höststigar. Sommarängar.
Kanske är det det där med tiden som får mig att backa, som får mig att inbilla mig själv att det ändå inte betyder så mycket. Men egentligen spelar det ingen roll varför när saker och ting ser ut som dom gör idag. Jag bara önskar att jag kunde sluta tänka, sluta påminnas. För oavsett hur mycket jag älskar det, så kommer ändå vara tvungen att gömma gamla foton, byta kanal och undvika annonser. Ignorera.
För det går inte just nu.
Hjärtevän
Tankar om tiden
Min busstation har bytt namn tydligen. Valla Gärde. Det låter som om jag bor långt bort någonstans bland öändliga åkrar och kor.
Jag har tänkt så mycket på sistone. Dom gör mig galen ibland. Tankarna. I morse tvungen att dra på hörlurarna och drunkna i Andrew Lloys Webbers underbara musik bara för att få tystnaden att försvinna och undvika att ge tankarna fria händer. Då slipper jag få huvudvärk.
Jag kan inte sluta tänka på tiden. Den går så fort och dagarna, timmarna och minuterna rinner iväg som sand mellan fingrarna och jag undrade varför jag inte spenderar mer tid på allt som gör mig lycklig? Allt som får mitt hjärta slå ur takt, allt som får mina ögon att tåras, som får mig att le. Och trots att jag spenderar så mycket tid på sången och musiken och baletten och träningen så.. jag vill ha mer. Jag vill ha lycka varje minut. Men folk säger att det inte är så livet fungerar, att verkligheten inte ser ut så. Att man måste ha ett jobb och en inkomst och räkningar att betala.
Jag skulle betala alla räkningar i världen om jag bara fick, om jag bara vågade försöka få arbeta med det där som får mitt hjärta att slå ur takt, det som får mina ögon att tåras, som får mig att le.
En utopi
Som kunde bli
Hela min värld
Jag har tänkt så mycket på sistone. Dom gör mig galen ibland. Tankarna. I morse tvungen att dra på hörlurarna och drunkna i Andrew Lloys Webbers underbara musik bara för att få tystnaden att försvinna och undvika att ge tankarna fria händer. Då slipper jag få huvudvärk.
Jag kan inte sluta tänka på tiden. Den går så fort och dagarna, timmarna och minuterna rinner iväg som sand mellan fingrarna och jag undrade varför jag inte spenderar mer tid på allt som gör mig lycklig? Allt som får mitt hjärta slå ur takt, allt som får mina ögon att tåras, som får mig att le. Och trots att jag spenderar så mycket tid på sången och musiken och baletten och träningen så.. jag vill ha mer. Jag vill ha lycka varje minut. Men folk säger att det inte är så livet fungerar, att verkligheten inte ser ut så. Att man måste ha ett jobb och en inkomst och räkningar att betala.
Jag skulle betala alla räkningar i världen om jag bara fick, om jag bara vågade försöka få arbeta med det där som får mitt hjärta att slå ur takt, det som får mina ögon att tåras, som får mig att le.
En utopi
Som kunde bli
Hela min värld
Tankar om verkligheten
Du frågade mig hur mycket det betydde för mig och jag kunde inte annat än att gråta. Ibland känns det som att jag andas därför. Lever därför. Men verkligheten är av en annan sort. Så mycket strängare. Strängare än vad drömmar är. Strängare än passion och känsla. Jag orkar inte drömma när sanningen alltid gör sig så påmind.
Men hur ska jag kunna sluta när varandra millimeter av mig glöder. Kvider efter det. Skriker efter det. När varenda fingertopp skakar efter det. När varenda andetag är därför. Varje tår.
Men verkligheten ser inte ut så.
Men hur ska jag kunna sluta när varandra millimeter av mig glöder. Kvider efter det. Skriker efter det. När varenda fingertopp skakar efter det. När varenda andetag är därför. Varje tår.
Men verkligheten ser inte ut så.
Anton
Vilken rivstart
Idag är en utav dom dagarna när man bara vill dra täcket över huvudet och sluta existera några sekunder. Jag är sjuk. Jag har precis fått ett nytt jobb och jag har precis börjat skolan igen och jag är sjuk. Det är en utav dom saker som inte får hända. Jag lovade mig själv att börja sätta igång rösten igen på riktigt för att slippa komma till Stina på Tisdag och behöva avslöja att jag inte har tagit en enda ton på hela sommaren (det har iof men jag skulle inte påstå att jag är i form.) Men tonerna skulle inte bli mer än smärtsamma kveden från min svullna hals.
Och idag är även en sån där dag när mina fotleder strejkar och jag har precis dränkt dom i Zon proppat i mig två Ibumentin och lindat in dom av ren rutin för att minska smärtan. Men idag gör dom ont ändå, väldigt ont. Och baletten börjar på Onsdag och har jag inte mina forleder så har jag ingenting. Hej min superstränga ungerska balett lärarinna jag kan tyvärr inte medverka idag, jag kan titta på och hoppas att jag lär mig någonting ändå.
Nej nu måste jag sluta beklaga mig, saker och ting kunde varit värre. Ny termin. Ny start. Nya kurser. Och jag är frisk snart.
Och idag är även en sån där dag när mina fotleder strejkar och jag har precis dränkt dom i Zon proppat i mig två Ibumentin och lindat in dom av ren rutin för att minska smärtan. Men idag gör dom ont ändå, väldigt ont. Och baletten börjar på Onsdag och har jag inte mina forleder så har jag ingenting. Hej min superstränga ungerska balett lärarinna jag kan tyvärr inte medverka idag, jag kan titta på och hoppas att jag lär mig någonting ändå.
Nej nu måste jag sluta beklaga mig, saker och ting kunde varit värre. Ny termin. Ny start. Nya kurser. Och jag är frisk snart.
Jag älskar hur du skriver
När världen utanför har bantats ner till en broschyr, och till ett sammandrag på TV.n kl sju
och när lyckan fått en prägel av att vara allt för dyr och statistiken slagit drömmarna itu
När trenderna har sagt vem som är glad och sensuell och romantiken blir en tår på TV3
och när skrattet måste kittlas som en loop i en karusell och inget finns som inte går att se
Då kommer drömmen om att inte vara mänsklig, då kommer offrens antipati
sorgen över allt som är verkligt då kommer sagan om en fantasi
När filmerna har sagt att den som krånglar måste dö och blir till barnprogram som lönar sig och slår
när TV-spel förläggs till en förverkligad miljö där aldrig konsekvenserna består
När gränserna ska öppnas för en fåfäng ruljans och när rösträtt ska försvaras med gevär
När moralen måste bugga för en starkare finans och idealet blir en trogen militär
Då kommer drömmen om att inte vara mänsklig, då kommer offrens antipati
Sorgen över allt som är verkligt då kommer sagan om en fantasi
För vem kan förklara att vapen är skitiga, fula små saker när leksaksaffären är full av soldater
och vilken mamma ska moralisera när loket kan ge oss miljoner och mera?
Nej, sagan ska bli fantasi!
Jag vill sätta mig på tvären för i ett snöende kapital. så kan ni kalla mig bohemisk om ni vill
Men jag strävar hellre bakåt än att svälja era tal om allt det verkliga som inte räcker till
För i den verklighet jag ser, där går en man omkring med kniv han jagar frispel och poäng genom att slå
och framåt natten blir det strimmlor av ett verkligt mäniskoliv allt medans pressen har ett enkät om ”varför då?”
Det är ju drömmen om att inte vara mänsklig, då kommer offrens antipati
Sorgen över allt som är verkligt då kommer sagan om en fantasi
Winnerbäck ♥
och när lyckan fått en prägel av att vara allt för dyr och statistiken slagit drömmarna itu
När trenderna har sagt vem som är glad och sensuell och romantiken blir en tår på TV3
och när skrattet måste kittlas som en loop i en karusell och inget finns som inte går att se
Då kommer drömmen om att inte vara mänsklig, då kommer offrens antipati
sorgen över allt som är verkligt då kommer sagan om en fantasi
När filmerna har sagt att den som krånglar måste dö och blir till barnprogram som lönar sig och slår
när TV-spel förläggs till en förverkligad miljö där aldrig konsekvenserna består
När gränserna ska öppnas för en fåfäng ruljans och när rösträtt ska försvaras med gevär
När moralen måste bugga för en starkare finans och idealet blir en trogen militär
Då kommer drömmen om att inte vara mänsklig, då kommer offrens antipati
Sorgen över allt som är verkligt då kommer sagan om en fantasi
För vem kan förklara att vapen är skitiga, fula små saker när leksaksaffären är full av soldater
och vilken mamma ska moralisera när loket kan ge oss miljoner och mera?
Nej, sagan ska bli fantasi!
Jag vill sätta mig på tvären för i ett snöende kapital. så kan ni kalla mig bohemisk om ni vill
Men jag strävar hellre bakåt än att svälja era tal om allt det verkliga som inte räcker till
För i den verklighet jag ser, där går en man omkring med kniv han jagar frispel och poäng genom att slå
och framåt natten blir det strimmlor av ett verkligt mäniskoliv allt medans pressen har ett enkät om ”varför då?”
Det är ju drömmen om att inte vara mänsklig, då kommer offrens antipati
Sorgen över allt som är verkligt då kommer sagan om en fantasi
Winnerbäck ♥
Jag vill aldrig börja bry mig om obetydligheter
Vissa människor kommer aldrig att sluta förvåna mig. Och det är väl dumt med tanke på att det vore mycket enklare om jag bara insåg att människor alltid kommer att handla utanför mina förväntningar mer eller mindre. Men godtrogen som jag är så jag är så har jag inga planer på att alltid börja förvänta mig det värsta av folk heller.
Jag låter hellre sanning slå mig som ett brännbollslag i ansiktet ett flertal gånger i stället för att stänga hela världen utanför jämt. Jag vill aldrig börja bry mig om obetydligheter, bli ytlig och trångsynt. Livet betyder mer än så.
Saker och ting har börjat komma tillbaka på plats på sistone, livet slutar aldrig lägga sina pusselbitar och för varje liten bit kommer man till insikt om någonting nytt. Jag vill bli ett stort pussel. Med en mönster som inte alla kan förstå och som ett fåtal kan lägga.
...
Är det så fel att längta?
Helgen
Oj nu har jag inte skrivit på länge, ärligt talat så har jag knappt haft tid. Det var nästan över två veckor sen nu som jag tog mig tid vid datorn. Det händer så mycket att man inte riktigt hänger med i svängarna.
Varit på landet med Tove, vandrat på Elmsta natta och spekulerat i våningsängen, och sen vi kom hem i Lördags så har det varit fullt upp med party samma kväll och grillfest igår. Så det har varit trevligt, jag önskar bara att jag mått bättre den här helgen. Men hälsan har inte riktigt varit med mig på flera veckor nu. Jag hade i alla fall sett fram emot att få springa igår så fort solen gått ner, vare sig det var grillfest eller inte. Så jag snörade på mig skorna när vi kom hem och jag kunde inte låta bli att längta till hösten, när jag kan springa när som helst på dygnet genom en röd skogen och över fallna löv. Men tills dess får jag nöja mig med egna små midnattslopp.
Nu ska jag i alla fall dra på mig de tunnaste kläderna jag har så jag inte smälter och promenera med Ossian runt Enskede. Och ikväll hoppas jag på att få träffa mina änglar ^^
Varför ?
Jag är så trött på allt prat om hur man ska vara och inte. Vad som är rätt och vad som är fel. Alla regler, alla oskriva lagar. Allting som gör mig galen. Allting som gjort mig galen i år. Det är slut med det nu, jag orkar inte mer. För det finns inte en människa i hela universum som jag kan vara bättre än mig själv.
Tyck så. Tänk så. Se ut så. Varför måste allting ha en mall? Det driver mig till vansinne. Det gör så ont. Allt prat om att stå för sina åsikter, ta ingen skit och ha sin personliga stil verkar bara gälla människor med extrema åsikter och alternativ klädsmak. Förstår ni inte att vi andra också har någonting som vi måste stå för varenda dag? Jag är en tönt i dina ögon, som inte lyssnar på metal eller synth utan är såld på balett och musikal. Det måste jag stå för varje dag. Jag är en skam för kvinnligheten i många feministers ögon, som rakar mig under armarna och sminkar mig varje morgon. Det måste jag stå för varje dag. Jag har ingen personlighet enligt dig, som inte klär mig alternativt utan föredrar enkelt och klassiskt. Väljer att se ut precis som alla andra i dina ögon. Det måste jag stå för varje dag.
Töntig bland folk som är extrema
Opersonlig bland folk som är alternativa
Fåfäng på fel sätt bland folk som är fåfänga på rätt sätt
Tyck så. Men jag har aldrig ändrat mig en dag för er. Jag är och kommer alltid att vara fel i dina ögon. Det måste jag stå för varje dag.
Ändå så är jag tvungen att försvara er gång på gång mot min stilrena familj och mina trångsynta vänner. Mota bort deras fördomar och få dom att förstå alla är så olika. Men dom kommer nog aldrig förstå hur vi tänker.
Extrem bland folk som är konservativa
Konstig bland folk som är trångsynta
För lite fåfäng bland människor som är fåfänga
Förstår ni inte att vi alla har någonting som vi måste stå för, trots svåra motgångar, varje dag?
Tyck så. Tänk så. Se ut så. Varför måste allting ha en mall? Det driver mig till vansinne. Det gör så ont. Allt prat om att stå för sina åsikter, ta ingen skit och ha sin personliga stil verkar bara gälla människor med extrema åsikter och alternativ klädsmak. Förstår ni inte att vi andra också har någonting som vi måste stå för varenda dag? Jag är en tönt i dina ögon, som inte lyssnar på metal eller synth utan är såld på balett och musikal. Det måste jag stå för varje dag. Jag är en skam för kvinnligheten i många feministers ögon, som rakar mig under armarna och sminkar mig varje morgon. Det måste jag stå för varje dag. Jag har ingen personlighet enligt dig, som inte klär mig alternativt utan föredrar enkelt och klassiskt. Väljer att se ut precis som alla andra i dina ögon. Det måste jag stå för varje dag.
Töntig bland folk som är extrema
Opersonlig bland folk som är alternativa
Fåfäng på fel sätt bland folk som är fåfänga på rätt sätt
Tyck så. Men jag har aldrig ändrat mig en dag för er. Jag är och kommer alltid att vara fel i dina ögon. Det måste jag stå för varje dag.
Ändå så är jag tvungen att försvara er gång på gång mot min stilrena familj och mina trångsynta vänner. Mota bort deras fördomar och få dom att förstå alla är så olika. Men dom kommer nog aldrig förstå hur vi tänker.
Extrem bland folk som är konservativa
Konstig bland folk som är trångsynta
För lite fåfäng bland människor som är fåfänga
Förstår ni inte att vi alla har någonting som vi måste stå för, trots svåra motgångar, varje dag?
Morgonhumör
Så drack jag för mycket ännu en kväll. Hallelulja.
Vaknade upp i en soffa och undrade vad gör jag här. Hasat mig upp för trappan och slängt mig på Toves säng. Nästan vaknat. Tofflat oss ner till restaurangen på Strandtorget och ätit frukost. Tofflat tillbaka och slängt oss på Toves säng. Ont har jag och hemma är jag nu och är någon här eller? Nej, inte en kotte trots att mamma och Frederik skulle komma hem från Spanien inatt. Ringer och får höra your call is being forwarded.. bla bla bla bla. Mmmhmm? Men... vart är dom?
Måste upp till apoteket och hämta ut min p-stav men jag har inga pengar. Jag är pank. Inte ett öre äger jag. Vart tog dom vägen? Pengar och alkohol är någonting som jag verkligen inte kan hantera. Och absolut inte i kombination med varandra. Två månader utan en krona blir straffet för slöseri. Jag erkänner mig skyldig.
Men bortskämd som jag ibland unnas vara så ska pappa köpa en ny mobiltelefon till mig i morgon. Det ska bli trevligt. Samtidigt som min höginkomsttagande pojkvän har lovat att bjuda mig på Gröna Lund när solen står som högst och sockervadden är som kladdigast. Ibland förtjänar man att skämmas bort. Även om det kanske inte är fallet just nu. Hmm.
Det känns inte som att jag lyckas skriva något vettigt och jag borde sova bort mig ruset en timme till.
Every need has an ego to feed.
Vaknade upp i en soffa och undrade vad gör jag här. Hasat mig upp för trappan och slängt mig på Toves säng. Nästan vaknat. Tofflat oss ner till restaurangen på Strandtorget och ätit frukost. Tofflat tillbaka och slängt oss på Toves säng. Ont har jag och hemma är jag nu och är någon här eller? Nej, inte en kotte trots att mamma och Frederik skulle komma hem från Spanien inatt. Ringer och får höra your call is being forwarded.. bla bla bla bla. Mmmhmm? Men... vart är dom?
Måste upp till apoteket och hämta ut min p-stav men jag har inga pengar. Jag är pank. Inte ett öre äger jag. Vart tog dom vägen? Pengar och alkohol är någonting som jag verkligen inte kan hantera. Och absolut inte i kombination med varandra. Två månader utan en krona blir straffet för slöseri. Jag erkänner mig skyldig.
Men bortskämd som jag ibland unnas vara så ska pappa köpa en ny mobiltelefon till mig i morgon. Det ska bli trevligt. Samtidigt som min höginkomsttagande pojkvän har lovat att bjuda mig på Gröna Lund när solen står som högst och sockervadden är som kladdigast. Ibland förtjänar man att skämmas bort. Även om det kanske inte är fallet just nu. Hmm.
Det känns inte som att jag lyckas skriva något vettigt och jag borde sova bort mig ruset en timme till.
Every need has an ego to feed.
Kinne Vedum
Tomhet
Kom hem från Anton för ett tag sedan och sitter åter igen med en stor kopp te och en filt, som alltid när vädret är såhär förjävligt. Ätit Marianne till frukost (godisarna alltså) och funderar på om jag kanske borde få i mig någonting mer näringsrikt nu när klockan ändå börjar dra sig mot fyra. Lovat mig själv att springa idag. Sen ska vi på fest ikväll tydligen, det blir troligtvis ingen höjdare men det skadar aldrig att kolla förbi. Jag är inte på humör för redlösa fyllor och spyor ikväll igen.
Det känns som att jag inte har kunnat skriva någonting på länge nu. Så många tankar och funderingar men jag kan inte formulera, inte skriva ner. Som om mina fingrar vore förlamade. Kanske att jag har förlorat förmågan att kunna skriva överhuvudtaget, efter alla år. Alla dikter, artiklar, noveller, dagböcker.
"Att skriva är ju inte din starka sida, Sandra."
Nej åtminstone så har jag tappat ambitionerna sedan du sa så. Dumma kossa.
Grillfesten i Onsdags blev inte som jag förväntat mig. Trots att vi grillade mashmallows, borrade ner fötterna i sanden och skrattade åt saker som bara vi skrattar åt så kändes allting ändå så tomt. Jag förstår inte vad det är som har känts så otroligt fel dom senaste dagarna. Ingenting är ju fel.
Det är bara så mycket känslor just nu. Tanken på att inte få vara med dig Anton gör mig galen, att det inte skulle vara du och jag. Dom känslorna tar kål på mig. Men du säger att jag aldrig får tänka så och jag försöker, jag gör verkligen det. Jag vill bara att dom ska försvinna. Tankarna. Jag vill inte tänka på varför, ifrågasätta, fundera. Jag vill bara leva. Att det ska vara du och jag jämt.
Det känns som att jag inte har kunnat skriva någonting på länge nu. Så många tankar och funderingar men jag kan inte formulera, inte skriva ner. Som om mina fingrar vore förlamade. Kanske att jag har förlorat förmågan att kunna skriva överhuvudtaget, efter alla år. Alla dikter, artiklar, noveller, dagböcker.
"Att skriva är ju inte din starka sida, Sandra."
Nej åtminstone så har jag tappat ambitionerna sedan du sa så. Dumma kossa.
Grillfesten i Onsdags blev inte som jag förväntat mig. Trots att vi grillade mashmallows, borrade ner fötterna i sanden och skrattade åt saker som bara vi skrattar åt så kändes allting ändå så tomt. Jag förstår inte vad det är som har känts så otroligt fel dom senaste dagarna. Ingenting är ju fel.
Det är bara så mycket känslor just nu. Tanken på att inte få vara med dig Anton gör mig galen, att det inte skulle vara du och jag. Dom känslorna tar kål på mig. Men du säger att jag aldrig får tänka så och jag försöker, jag gör verkligen det. Jag vill bara att dom ska försvinna. Tankarna. Jag vill inte tänka på varför, ifrågasätta, fundera. Jag vill bara leva. Att det ska vara du och jag jämt.
Grillfest vid Strandbadet ikväll !
Vi har laddat upp med:
- En grill såklart
- Filtar
- Sallad och fruktcocktail
- Ölspel
- Djungelolja (mot mygg och skit)
- Falcon
- Mashmallows (hur stavas det egentligen?)
Jag hoppas på att det ska bli en utav de bästa kvällarna på länge. Vågar du slå vad?
- En grill såklart
- Filtar
- Sallad och fruktcocktail
- Ölspel
- Djungelolja (mot mygg och skit)
- Falcon
- Mashmallows (hur stavas det egentligen?)
Jag hoppas på att det ska bli en utav de bästa kvällarna på länge. Vågar du slå vad?